Älska och gör det du vill.

I många kristna kyrkor har det ju sedan länge funnits en "sexskräck". Detta i stark kontrast till den ofta superliberala synen på sex i samhället i idag. Inom katolska kyrkan har man under de senaste årtiondena talat om en "kroppens teologi" som en slags medelväg, eller kanske snarare en väg vid sidan av. Man bejakar sexualiteten, men inom tydliga "oegoistiska" ramar. Dominikansyster Sofie är själv uppväxt i ett "vanligt" sekulariserat svenskt hem och levde som de flesta andra svenska ungdomar. Men som ung vuxen "mötte hon Jesus", konverterade till katolska kyrkan och blev också nunna. Hon håller nu kurser i, undervisar och skriver om kroppens teologi, och utkom nyligen med boken "Älska och gör det du vill. Kroppens teologi för unga". Annica Parts är lärare, katolik, kulturarbetare och själv tonårsbarns-mamma. Även hon är, liksom sr Sofie, konvertit. Hon är också kateket, dvs undervisar barn och unga i katolsk tro. Hon intresserar sig för, och har i media debatterat frågor om könsroller, relationer, kärlek, makt och jämställdhet. Så: Hur kan man leva i balans när det gäller relationer, kärlek och sex? Vad innebär det att respektera sig själv och andra? Vad är egentligen "kroppens teologi"? Hur mycket ska kyrkan, eller för den delen andra (religiösa) auktoriteter, lägga sig i det allra mest intima?? Och - har kyrkan faktiskt blivit mindre moraliserande när det gäller sex och kärlek?? I det här samtalet möts en nunna och en lekperson, och teologiska tankar med faktisk vardag. Välkomna!